På väg från lunchrummet hörde jag en bebis ropa(?) till, jag log och tyckte det var lite smågulligt med minifolk i byggnaden.

Nu, en timme senare hör jag den skrika och gråta som om jag vet inte vad, på andra sidan väggen/ett rum eller så här. (Vi sitter i ett öppet kontorslandskap vilket knappast isolerar ljud något vidare).

Behöver jag säga att jag inte tycker att det hela är lika gulligt längre?



(Något säger mig att jag kommer bli en riktig surkärring när jag blir äldre....)