(Ett totalt onödigt inlägg om ett av mina i-landsproblem, a.k.a. hur desperata unga män kan beté sig..!)

I lördags under vår vilda kväll (haha) så går jag och Cilla ut från bar n°3 för att ta lite frisk luft (..så var det för min del iaf.. hah) möter vi två killar vi tror oss känna igen - weeeeell, det var några vi träffade ute innan jul och den ena av dem ringde/smsade mig varje dag under närmare 10 dagar i streck efteråt - jag svarade bara en gång och vägrade efter alla meddelanden gå ut med honom (han var ändå trevlig när vi först träffades).

Att de bara lyckas gå förbi den baren, just då (de skulle t.o.m. till en annan bar!?) orkar jag inte förstå.. Hur som helst, vi pratade lite - "stalkern" vågade inte ens möta min blick stackarn men när Cilla går ut lite senare och därefter kommer in går hon fram till mig och meddelar att de är på väg in och ska heja. Vaarför då?! var väl ungefär min tanke..

Men eftersom jag inte kan känna mig så taskig mot stackarn, som ju egentligen är trevlig så förklarade (..bortförklarade?) jag att jag inte hört av mig (a.k.a svarat på hans dussin sms/samtal) pga för mycket i skolan, jul & nyår i Sverige etc etc.. Men fine, han var ju normal då så gick med på att vi (jag & Cilla, haha) skulle träffa dem på en bar med bra musik någon kväll för apertivo - och sen gick de.

Well, det var i lördags. Under söndagen smsade han, jag svarade snällt men kort. Under måndagen smsade han först och frågade hur dagen varit (jag svarade inte), senare ringer han en squillo (1 signal - italiensk grej) och på kvällen skickar han ett sms och säger godnatt. Idag vid lunchtid ringer han. Behöver jag säga att jag inte svarat en enda gång? Come on?!

Nu har jag fått nog och måste be Cilla om hjälp att översätta ett sms till italienska; jag är inte intresserad.