Det är tur att jag vant mig och tycker det är mer ok än när jag bodde i Sverige - då fick papi inte ens tända cigaretten innan han stängt altandörren för jag inte kunde andas - nu sitter jag bland rökare inomhus utan att dö av hostattack.

Angående glasögon. Ja, jag kanske ska gå och kolla i alla fall. Fan.

Jag hade räknat med att aldrig behöva ha det, inte ens lösglasögon vid 90 års ålder (ok, lite väl optimistiskt kanske). Det här skyller jag på mig själv, IED och mami. Att jag är tvungen att behöva utbilda mig till inredningsdesigner, att IED tvingar på en alla dessa detaljer & mamis var syngener jag kanske fått.

Glasögon hör inte mig till. Det funkar liksom inte. Det är inte jag. Jag ska ha perfekt syn - så är det bara.

Passar i det gör jag inte heller. Det här känns som ett ordentligt slag i magen, haha. Det fungerar inte.

Men jag har fortfarande hoppet kvar - mina ögon kanske bara är lite trötta (röken här gör det inte bättre!!!)