Lisa Johanna Kvarnström (släktnamn Qvarnström - därav bloggnamnet) är jag. Ej döpt som tur är, då jag inte är anhängare av något slag till någon religion. Lyssnar numera även till Joanna, Giovanna & Joán. Ibland även Jajja.

Born and raised i Västerås, Sverige, med min kära familj men bestämde mig när jag var 10-11 år att jag skulle utbilda mig till inredningsarkitekt/inredningsdesigner så här sitter jag, tio år senare, och pluggar till inredningsdesigner i Milano vid privatskolan IED, Istituto Europeo di Design efter lite inspiration från mamis kusin Karin.

Jag är lite av en perfektionist när det gäller mycket, men rena motsatsen när det gäller vissa saker. Men, kan saker och ting vara perfekta - varför ska de inte vara det? Detta gör att jag även har en hel del prestationsångest också, men då jag inte tänker göra det här till ett psykologi-inlägg skippar vi den delen!

Jag älskar allt som har med utseende och estetik att göra. Allt från muffins dekorationer och hur ögonfransarna ligger till ordval och hur glasen står i köksskåpen.

Senast i veckan fick jag höra "Jag tror du har en annan bild av dig själv än andra!" av en vän. Hon påstod att jag skulle passa som hemmafru hos en rik man. När det kommer till delen att stå och laga mat/baka, pyssla hemma, shoppa och mingla bland grannar - javisst, men förmodligen max en månad, sen skulle jag hata det.

Dessutom hatar jag att "leva på andra" (tro det eller ej, mami & papi!) och har (stora) planer på att göra ordentlig karriär och tjäna pengar.

Annars består min vardag mest utan plugg, dans, drinkar, sushi, aperitivo, fotboll, skratt, italienare och andra stackars män, helt sjukt underbara vänner, släkt och familj. Skulle gärna vilja tillägga shopping då jag har en förmåga att göra av med jobbigt mycket pengar (relativt - mot vad jag har) på allt, men det finns inga pengar till det just nu. Och jag menar allt. Jag väljer inte ens billigaste flaskvattnet för att jag gillar designen på en speciell flaska. Jag har nog någon slags diagnos egentligen.

Hur som helst så älskar jag mitt liv just nu. Tänker ibland på i fall att jag skulle kunnat ha stannat kvar i Sverige och pluggat någon typisk utbildning i studentstad och levt "det typiska svenska studentlivet" och får rysningar av tanken. Rysningar av obehag. Inte för att det är något fel med "det typiska svenska studentlivet" - bara för min del.