♥ Dag 3 – Mina föräldrar.

Kategori: Allmänt

(Karin påpekade att jag glömde detta igår, så kör med en dags försening, hehe - kan ta två annan dag, ikväll finns inte tid!)

Förmodligen tror samtliga som läser här att ni har de finaste föräldrarna på denna jord, men måste tyvärr informera er om att det är fel. För det har jag, sorry guys.
Mami och papi (envisas med att kalla dem det och gjort det under flera år nu, anledning ännu oklar) är två av dem jag saknar allra mest sen jag flyttade från Sverige. Att inte träffa dem, inte ens prata i telefon, varje dag känns jättekonstigt, men samtligt väldigt skönt att tagit steget "hemifrån" på riktigt.
Hur som helst, jag tror inte riktigt jag är tillräckligt duktig för att lyckas formulera mig hur mycket dem betyder för mig i ord här, och det känns egentligen heller inte viktigt för de vet om det själva. Det här är min "relation" med dem - det förklarar ganska bra hur de är som personer, som föräldrar.

Mina föräldrar bor ihop, varit gifta i drygt 21 år med bröllopsdag i juni om jag inte minns fel - vi firade nämligen deras 15-års dag på Disney World i Paris, haha. De gifte sig samtidigt som ett par av deras vänner utan fest utan bara en mysig middag(?) och mamma bar kjol. Kjol!!! En aprikos tror jag. Detta symboliserar dem ganska bra tycker jag. Som ni förstår så är vi ganska olika på några plan...

Mamma heter egentligen Ingrid Charlotte Margareta (vilket jag tycker är jätteroligt då det låter så himla formellt för att vara henne), men kallas för Lotta. Eller L8 - kort och koncist.
Jag och mami är rena rama motsatserna men ändå väldigt väldigt lika. Samma humor, älskar god mat (hon är dock väldigt mycket bättre på att laga den än mig, men jag försöker lära mig..!), är väldigt sociala och gillar att prata massa stunt och skvallra med varandra! När hon är hemma, och inte arbetar eller flänger runt med bilen och hämtar mig, Calle eller papi, så hittar man henne lättast vid spisen, i sängen med en bok eller i soffan sovandes. Sommartid kanske på balkongen.

Papi är lite mer åt det lugna hållet utåt (vilket min kära bror tagit efter, hehe) trots sin sociala sida, han har koll på och fixar allt och jag skulle tro att det är honom jag fått min "perfektionistsida" och intresse för inrednings från. När jag var liten och IKEA-katalogen damp ner i brevinkastet kunde vi spendera timmar i soffan med den!
Jag har pappa att tacka(?) mitt shoppingberoende för, sorry papi - men så är det! Dock har det mer varit angående teknikprylar, möbler och liknande han varit pushig på att köpa nytt åt mig, inte direkt på sko-, kläd- och skönhetsprodukts fronten. Den har jag nog utveckat rätt bra själv, med lite hjälp från mormor skulle jag tro..!
Vart man hittar papi hemma förklarar man lättast genom att berätta när min yngre kusin var hemma hos oss, gick och tittade ner för trappan mot soffan i vardagsrummet och frågade "Vart är Göte?" när hon insåg att soffan var tom. Haha. Men annars sitter han nog och sköter ekonomi eller jobb vid datorn eller ordnar i trädgården.
Papis förtjänst(?) att hela familjen spenderade en längre helg i Scotland för att åka runt bland alla de olika whisky destillerierna för att fira hans 50-års dag. Behöver jag säga att resa n°2 dit fick han göra med en vän istället?

Mami är den jag främst nu ringer om jag vill ha skvaller om grannar, vänner eller släktingar. Papi är den jag främst ringer om praktiska frågor. Som när jag skulle skruva ihop min säng. 

Jag måste nog säga att jag blivit ganska bortskämd av mina kära föräldrar under mina än så länge 20 år på jorden. Aldrig direkt behövt prioritera eller välja bort något. Nu snackar jag inte (- bara, hehe) när det gäller pengar och onödig lyx, utan allmänt. De har alltid funnits där för mig och min bror och vet att de alltid kommer göra det. Vill alltid ens bästa; tjatar när det behövs, tröstar om det behövs och pushar när det behövs.


Det enda jag är lite besviken över hos mina föräldrar är just nu att de gått och köpt en ny bil. Första gången vi bytte bil under tiden jag var i livet (jag var runt 4 år?) grät jag floder och var totalt förstörd över detta. Hur kunde vi överge vår bil!? Men detta är inte anledningen den här gången. De har nämligen gått och köpt en kombi. Jag hatar kombis! Värsta stortens svensson familjebil.
Mami vågade först inte berätta detta då hon anade min reaktion då jag näst intill hotat dem angående bilköpet.. Men hon la skulden på mig och att jag ska få plats med alla mina resväskor eller packning om jag ska flytta. Nej, jag gick inte på den.
Men, tack för att ni finns, är väldens finaste och gjort livet så mycket lättare (på det bra planet) för mig! ♥

Kommentarer

  • mami säger:

    Tack snälla du för allt fint du skrivit om pappa o mig, jag blev så rörd.

    Nu vet jag varför du är världens bästa tjej!

    Nejdå,jag bara skoja, det ska du ha all credit för helt själv



    Kramar och jag älskar dig

    Mami

    2010-11-25 | 18:31:56
  • Johanna svarar säger:

    Hehe, jag saknar er! <3

    2010-11-25 | 18:47:38

Kommentera inlägget här: