Pratade med papi i telefon idag, jag har inte ens varit här en månad - men ändå saknar jag min familj, haha, lite konstigt.. Men om man jämför med förra året så hände så mycket nytt första månaderna och jag var ute och "roade" mig hela tiden, träffade nytt folk, lärde känna min nya stad etc så då hade man inte tid för att längta något till Sverige/familj & vänner där på samma sätt.. Nu är ju det här min vardag. Men om mindre än två månader åker jag och hälsar på, så ingen fara. Men ändå!

Bah! Rita!