Hur som helst. När man kom in och t.o.m. receptionisten kände igen en och man hörde det välbekanta klampandes av ens klackar genom hela korridoren (300-400m fram och tillbaka flera gånger vissa dagar! i klackar!) och kände t.o.m. alla lukter kände man sig lite hemma igen. Haha. Mys! Måste säga att jag saknar det och alla lite.

T.o.m. mina gamla pärmar där jag skrivit på pärmryggarna och alla projektledares namn som jag skrivit dit på whiteboarden jag ordnade dit fanns kvar. Lite spår av mig fanns! T.o.m. min gamla plats stod kvar, tom!