Det är lite roligt hur man vänjer sig vid saker, innan jag flyttade hit skrattade jag mest åt folk som kindpussades och hade sig, det såg ju så löjligt ut. Nu delas det ut kindpussar kors och tvärs från mig med. Vissa (kind)pussar igår på jobbet var jag mer än lycklig över medan en kille jag går förbi utbrister "Hej Johanna, hur äär det?", kindpussar mig och pratar lite.. Senare undrar han om jag inte ska med dem ut och dansa när jag slutat och jag ställer mig hela tiden frågan Vem är den här killen?? Haha. Men tydligen va han en kille som är hos oss ofta, men inget minne av alls! Men faktiskt, kindpussar är mycket lättare och mindre personligt än kramar, så ibland passar det mycket bättre!

Lite dubbla känslor fick jag när jag fick se Joe, Stefano, Mirko & Tomas dock. Några av killarna vi "hänge med" och träffade flera gånger i veckan innan förra sommaren. Minnen. Men väldigt delade känslor.. Får se om vi ses för en middag någon dag, men något säger mig att det är mycket snack och lite verkstad där.