Senare ringde min kära man och när jag berättade om mitt miniäventyr i ghettot (jag väljer områden rätt när jag promenerar!) sa han att han tyckte att vi borde gå ut på promenader tillsammans. Tack o tack! Tänkt föreslå detta själv för att slippa känna mig som en säck potatis. (För hans del är det ganska lugnt då hans överkropp ser ut att bo på gymmet just nu - orättvist)