En liten tjej (12-15 år kanske?) tog min plånbok ur min väska på väg in i tunnelbanetåget och när jag ser att min väska är öppen och visste att hon varit väldigt nära (trodde dock det var en gammal tant innan, därför jag var lite lugnare) så tar jag tag i henne och halvskriker om hon tog någonting! Hon tittar på mig som om jag är dum i huvudet men samtidigt med något lurigt i blicken. Jag öppnar min väska ordentligt för att se om det saknas något och då tappar hon min plånbok på golvet. Med passet i sen Comovistelsen. Jag böjer mig ner med alla mina grejer jag hade i händerna och tar den, hinner gå igenom väskan om något annat saknas fort innan jag "låter" henne gå, hon försvinner ut innan dörrarna hinner stängas och strax efter henne följer två män. Jävla liga.

Ingen av italienarna i tåget hjälper mig eller verkar bry sig. Bortsett från en medlidande blick och en annan tjej som senare tar upp mitt paraply när jag tappar det. Jag hade åtminstone frågat om jag är ok och om något annat fattades om jag ser det hända och man står precis brevid. Kom igen?!

Aja. Jag har allt nu i alla fall.

Aja. Jag mer eller mindre kokade på tramen hem sen, haha, ringde och pratade lite med mami och jag undrar om hon är medveten om att det hon gjorde när hon sa att jag inte kan ha såna väskor var att uppmuntra mig till att köpa en ny.. hah. men nej, det händer inte än på ett tag, så du kan vara lugn, mami.

Well, jag måste ändå säga att jag tycker synd om tjejen. Hon var inte från Italien, tänk att behöva åka runt och tvingas sno andras saker ur deras väskor med uppsyn(?) av två män. Och det kanske inte ens är det värsta hon måste stå ut med. Vad är det för jäkla uppväxt?