Jag tror att mitt dåliga humör och nedstämdhet på sista tiden beror på understimulerad hjärna. Kan det inte vara så? Som det ser ut nu så är väl det mest ansträngande att planera matschemat för veckan, och det känns ju helt ärligt sådär, hehe. Under sommaren var det helt underbart med tanke på att den (hjärnan) nog var överstimulerad och väldigt väldigt trött efter tiden på IED men nu har det gått lite för lång tid tycker jag. Idag kom jag ju ut och fick träffa lite nytt folk och småprata lite med helt okända - jag gillar det. Det låter kanske konstigt men helt ärligt träffar jag inte så mycket nytt folk bara sådär längre. Inte lika lätt om man inte gör det genom jobb/skola. Innan träffade jag ju och småpratade med massor av nytt folk både genom skolan men främst genom arbete som servitris - det var annorlunda. Känns lite som att vara tillbaka i Sverige där ingen pratar med någon förutom sina närmaste vänner & familj. Där okända skrämmer en. Haha. Kanske lite överdrivet, men ibland är Sverige lagt väldigt långt åt det hållet!