Granntjejen har skrikit "Vad vill du?? Berätta vad du vill!!!?!?!?!?" till sin mamma ungefär femton gånger nu. Efter tre upprepningar hade jag lust att skrika tillbaka "ATT DU SKA VARA TYYYYYY-YYYYST!", men jag lät bli. Jag tror nämligen att de kan behöva höra oss ibland också även fast det kanske inte handlar om bråk... 

Oj. Nu blev det knäpptyst. Undrar om de lever?

På tal om att leva. Om 6 minuter ska Simone in och sätta sig i tandläkarstolen för att laga ett hål. Usch vad jag inte saknar tandläkarstolen men borde egentligen kanske gå på en koll.

 

Jo. De lever, de är igång igen. Nu är det något som inte är sant "non è vero, non è vero" håller de på. Jag. Orkar. Inte. Höra. Mera.