Vi hör våra grannar genom våra lövtunna väggar hela tiden. Och de är inga lugna typer utan bråkar konstant under senaste tiden. Nu är tonårstjejen i full gång att gråta och klaga på mamman. Låter som en ledsen varg som yler. Klart det kan hända, men varje dag? Och de har en väldigt störig dialekt/sätt att prata så jag håller på att bli tokig. Grannen på andra sidan renoverar ju och borrar nästan in i vårt kök även helgtid. Granntanten (på minst 70) under, som alltid är jättetrevlig, väldigt elegant klädd & pratsam, däremot tar hem olika karlar kvällstid lite när och då som vi förstått det. Igår var det en virrig liten gubbe med tygkasse. Nästan lite spännande tycker jag.

Och det hela får oss att känna oss ganska normala i vårt lilla hem.